Bilden är från Pixabay

Det går på några sekunder. Vi får ett nytt jobb eller hamnar i en relation där allt känns fantastiskt. Vi hamnar i ett positivt flow där vi ser hur allt är möjligt. Men så ibland, efter ett tag, kommer de där märkliga kommentarerna som gör att vi svajar till...

Jag minns ett lärarvikariat jag hade ett kort tag för många år sedan. Jag hoppade in som timvikarie när jag höll på att starta upp mitt företag. Det passade mig utmärkt att kunna styra mina arbetstider lite som jag ville. Jag jobbade en del i särskolan i byn där jag är uppväxt och jag hade en gymnasielärarexamen medan min äldre kollega som jobbat där i många år, var obehörig. Eleverna skrattade med mig, vi sparkade fotboll och jag lärde dem baka. Vi räknade med mjöl och måttangivelser i köket, vi läste recept och jag försökte göra undervisningen så verklighetsnära som möjligt för att skapa motivation.

Efter en ganska kort tid hade jag en krypande känsla av att något var fel.
"Din kaffekopp Cecilia."
"Ja, vad är det med min kaffekopp?"
"Minns du var du ställde den igår?"
"Nej?"
"Nej, jag tänkte kanske att du inte minns," och så tystnad och avvikande blickar på det.
Min kollega fällde märkliga kommentarer och jag började analysera mig själv från topp till tå. Hade jag så dålig koll?

Kommentarerna blev fler och jag blev snart uppkallad till skolchefen.
"Cecilia xxxx säger att du ofta går undan när eleverna räknar matte. Det är särskoleelever. Hur tänker du där? Du lämnar dem själva?"
"Nej? Inte själva?" Jag var tvungen att tänka. Lite sant var det ju. Jag gick undan och satte mig ofta vid ett annat bord och planerade olika saker medan de satt över matteböckerna. Men ändå... Allt var ju frid och fröjd i salen och eleverna verkade gilla mig? Jag fortsatte samtalet:
"Jag känner däremot hur eleverna blir osäkra när hon sitter bredvid dem hela tiden. De får ingen chans att tänka själva när det blir så pressat. Det blir det när någon kollar hela tiden så att det inte ska bli fel. Jag sitter två meter ifrån dem och går och sätter mig vid dem igen och hjälper dem så fort jag känner att jag ska."
"Hon har arbetat här längre än dig."
"Ja, men jag har en lärarexamen."
"Jo, men du har inte samma vana."
Där bröt jag som hyperkänslig ihop, men jag sa också ifrån. Jag fick som en "utanförkroppenkänsla" och hörde mig själv säga:
"Om fem minuter har jag svenska i sal 12. Så du vet. Eftersom du tycker att jag är olämplig så överlämnar jag den åt någon annan nu."

Samtalet utlöste en gråt som aldrig tycktes sluta. Jag gick hem genom skogen till torpet där jag bodde och sparkade på många träd i regnet innan jag var hemma. Kollegor kom hem dagen efter med blommor med skolchefens underskrift på men det var för sent. Jag blev sjukskriven för utbrändhet. Det var det bästa som kunde hända mig då även om jag i stunden inte förstod någonting. Som alltid skrev jag mig framåt för att räta ut frågetecknen i mitt eget liv.


***

Morfar är i himmelen är inte bara en bok om livet efter detta. Det är också en bok om jämställdhet, om livsplaner och om att vi inte alltid ser vilka avtryck vi gör på ett ställe, innan vi hunnit gå åt ett annat håll:

- Jag vet varför du fick sparken, svarar Uriel. Minns du vad som hände den dagen du upptäckte att Anna fick lägre lön än dig? Hennes lönebesked låg på hennes skrivbord när du gick förbi. Alltså pappret där det stod vad hon fick för lön.
- Jo, jag blev jättearg när jag såg det. Alla ska väl ha samma lön om man gör ett bra jobb? Morfar blir upprörd när han tänker tillbaka.
- Ja precis. Men kvinnor har ofta lägre lön. Du tog upp det på ett möte. Du var jätteduktig! Jag var så stolt och la en hand på din axel så att du skulle våga vara ärlig med vad du tänkte. Du sa just så: "Alla ska ha samma lön för samma jobb. Du gjorde det jättebra!"
- Var det därför jag fick sparken? utbrister morfar.
- Ja, precis. Det var därför.

Ibland kan man få sparken för att man gör det som är rätt. Kvinnorna fick högre lön på tidningen så småningom, tack vare morfar, men morfar la skulden på sig själv eftersom han inte hann att se resultatet av att han sa ifrån.

Om du vill köpa Morfar är i himmelen, gör du det enklast via min nätbutik eller genom Adlibris eller Bokus. Jag blir förstås glad om du går in i det lokala biblioteket och frågar efter den också. Be dem gärna att ta hem den om den inte finns!

https://www.yourvismawebsite.com/sjalslig-frihet-djurstugan/shop/product/morfar-ar-i-himmelen?tm=